Om att vara hora

Älskade bloggläsare,

Firar mitt första inlägg med att berätta om ett minst sagt annolunda extraknäck jag hade en gång:

Jag hade fått ett sommarjobb av ett företag som prostituerad. Faktiskt. Konstigt nog var jag bara glad över att ha fått ett jobb. Jag ledsagades till min första kund av min handledare som sa att hon skulle stå utanför dörren och vänta och komma in ibland och kolla om "det var något vi behövde" som hon sa. Jag hoppades att kunden skulle se någorlunda bra ut. Vi kom in i rummet och där satt en gammal gammal man i rullstol med konstiga sköldpadde-drag över sig. Jag var så nervös och visste inte hur jag skulle agera. Om jag skulle småprata med honom först eller sätta igång direkt. Det var pinsamt tyst ett tag. Min handledare stod kvar bredvid och det syntes i hennes ansikte att hon tyckte att jag var oproffisionell. Hon gick iväg tillslut och jag fick ett hurtighetsryck och började småprata med honom, frågade vad han hette, sa att han hade ett fint namn osv. Hans ansikte lös upp av glädje när han märkte att jag ville småprata med honom. Jag fylldes av medlidande med honom och fick tvinga tillbaka tårarna. Jag vågar inte här skriva alltför detaljerat hur han sågut men jag har en tydlig bild i minnet. Jag borde göra en tavla av det någon gång. Hans snopp var ingen snopp utan en förtorkad snigel med fågelbajs på. Jag tyckte så synd om den stackars gamla mannen och försökte hålla god min. "Det spelar ingen roll hur mina kunder ser ut, jag ska göra det bekvämt för dem oavsett vad" upprepade jag för mig själv flera gånger men kunde ändå inte avvärja den kväljande känslan.

Jag minns fortfarande känslan av min hand mot den slemmiga snigelkroppen och det förhårdnade fågelbajset som smulades av lite när jag rörde vid det.

Jag säger då det.
Tur att det bara var en dröm.