Rodjursgunst

pålitisk årkan.

Darko

En början på något gammalt, ändå nytt

LOSS

brytaloss

Nu skall jag ut och ta en cigarett

"Go bananas!"

Det lilla livet kämpar uppåt.

*pust*

Mot ljuset.

Men...fångad!

Mötet med mr. Pepper den Hänsynslöse.

Någon tog sig förbi, någon lurar. Den smartaste bananen såklart.

Medhjälparen.

Hela scenariot.

Förklaringen till det hela.

En installation av

C. Ydman, K. Ottosson och J. Abony

On parade

Kastar...

...mer kroki i ert fejs. Fågelfejs.

SPLASH

SCHLOFF





SPLAT

Ur en dröm

Som den lilla apan jag var. Tröstad blir, av lejonet, som min stora förebild är, och var. Slickade upp tårar precis precis precis under ögonen. Men hur gulligt det egentligen än var av honom, blev den övergripande känslan ändå - och har i alla tider varit - obekvämhet.

Blodbad

Egen ateljé.

Vi har fått en egen ateljé. Centralt i stan.

Här ska försigå skapande och diverse fuffens.

Änsålänge har vi: ett pingsthörn...

...med några väl valda ord. Kanske från han Jesus.

Nattvarden.

Fäärdi...

... med tidsförödande tavla.

I nästa projekt ska snuskfaktorn bli betydligt högre.

Den danska Räfven bet en annan räv

såatt dä...

Kroki

Tema rumpa

Rejält

Gorillan undrar...

...om det finns några SNYGGA TJAJJOURRR därute i naturen, och intar sin sexigaste pose.

(Han är skånsk)

*SWISH*

Helley!

Folk skryter för lite om sig själva i dagens samhälle...

...och då är det på sin plats att jag gör det: (fast detta har jag väl redan sagt till varenda folk & fä därute) - Jag kom inte bara med utan fick hedersomnämnande i ungdomens vårsalong på Jönköpings länsmuseum! Man fick snacka massa goja i radio.Vältrar mig i ett badkar av bekräftelse. Så. Klartskrytet.

Trött

(Foto från www.jonkoping.nu)

Sådana människor

Det kryllar inte
av sådana människor
som man skulle kunna

ha den där

direktkontakten med

där bara ett ögonkast är en stålvajer

i darrning

Kanske det inte gick nån sån

i din klass i grundskolan

eller stod och spanade en fredagkväll

på Blå Dragonen

Inte en sån människa så långt ögat når

Sådana människor är slumpspridda

i längden i tid

och på tvären i världen

Kanske någon hade det som

sitt livs projekt att söka efter dig

fast för tidigt

eller för sent

och på en alldeles för avsides plats

från dina fötter räknat

Och du sitter där

på en gulmålad stol

i ett ensligt hemman i kanten av ett kalhygge

Det kanske finns en sju åtta stycken

för dig lämpade människor som

just nu springer upp och ned i ekande trappuppgångar

med var sin tomma kaffekopp

och inte skulle kunna tänka sig

att låna veteströ

av någon annan

än dig

Och han den där som är så lyckligt parbildad

Han kanske valde så där som man väljer mellan olika

tvättmedelssorter

(Ur: Solja Krapu. Jag behöver busschauffören.)

Att välja bort friheten.

En utväg människan använder för att välja bort friheten är att göra sig till ett ting. Vi låtsas att vi inte har någon vilja. Vi låter oss föras med som dockor, eller vi låter oss ledas som hundar. Vi skyller på vår barndom eller på vår fylla, som om vi var mekaniska. Vi låter saker hända med oss, och vi skyller på vår svaghet eller vår oförmåga.

Jordbävningen i Chile förkortade dygnet med 1,26 mikrosekunder

Tiden ska gå fortare innan Jesus kommer tillbaka säger de. Akta er gott folk därute, snart kommer han.

Era små stackare...

Ett drömspel

Affischbild till teaterföreställningen "Ett drömspel" av August Strindberg

Om att vara hora

Älskade bloggläsare,

Firar mitt första inlägg med att berätta om ett minst sagt annolunda extraknäck jag hade en gång:

Jag hade fått ett sommarjobb av ett företag som prostituerad. Faktiskt. Konstigt nog var jag bara glad över att ha fått ett jobb. Jag ledsagades till min första kund av min handledare som sa att hon skulle stå utanför dörren och vänta och komma in ibland och kolla om "det var något vi behövde" som hon sa. Jag hoppades att kunden skulle se någorlunda bra ut. Vi kom in i rummet och där satt en gammal gammal man i rullstol med konstiga sköldpadde-drag över sig. Jag var så nervös och visste inte hur jag skulle agera. Om jag skulle småprata med honom först eller sätta igång direkt. Det var pinsamt tyst ett tag. Min handledare stod kvar bredvid och det syntes i hennes ansikte att hon tyckte att jag var oproffisionell. Hon gick iväg tillslut och jag fick ett hurtighetsryck och började småprata med honom, frågade vad han hette, sa att han hade ett fint namn osv. Hans ansikte lös upp av glädje när han märkte att jag ville småprata med honom. Jag fylldes av medlidande med honom och fick tvinga tillbaka tårarna. Jag vågar inte här skriva alltför detaljerat hur han sågut men jag har en tydlig bild i minnet. Jag borde göra en tavla av det någon gång. Hans snopp var ingen snopp utan en förtorkad snigel med fågelbajs på. Jag tyckte så synd om den stackars gamla mannen och försökte hålla god min. "Det spelar ingen roll hur mina kunder ser ut, jag ska göra det bekvämt för dem oavsett vad" upprepade jag för mig själv flera gånger men kunde ändå inte avvärja den kväljande känslan.

Jag minns fortfarande känslan av min hand mot den slemmiga snigelkroppen och det förhårdnade fågelbajset som smulades av lite när jag rörde vid det.

Jag säger då det.
Tur att det bara var en dröm.